Känns som om sommaren i stort sett är över, H är tillbaka på jobbet, solen har slutat skina (trots att det knappt visat sig överhuvudtaget i år) det regnar, min ynkliga lilla en veckas-semster är över, jag fyller år denna vecka (det definitiva tecknet på att sommaren är över). Och snart flyttar vi, vill inte vill inte vill inte!
Har anmält mig till hur många oliak fastighetsbolag som helst här i växjö, jag vill bo CENTRALT! Jag skulle fan göra vad som helst för en lägenhet mitt i centrum eller åtminstone inte mycket längre ifrån än vi bor nu... Javla skit att det ska bli bostadsrätter, det suger. Är aldrig riktigt nöjd. Var inte nöjd med att den nuvarande lägenheten var så sliten och hyresvärden inte lyfte ett finger för att fixa något och är inte nöjd med nya lägenheten eftersom den ligger längre bort från stan.
Jag har en del tankar om det där med att aldrig vara riktigt nöjd, jag trivs med det. Det kan verka jobbigt i andras ögon och vara jobbigt för folk runt om mig osv, men faktum är att skulle jag nöja mig skulle jag stå stilla. Jag skulle vara undersköterska resten av livet (misstolka inte, jag beundrar alla undersköterskor som orkar med ett så tungt och stressigt yrke i flera år) jag skulle aldrig nå mina mål, jag skulle aldrig få bo i en drömlägenhet, jag skulle aldrig få resa och se världen, jag skulle aldrig vidareutbilda mig, jag skulle aldrig skaffat mitt körkort, inget skulle hända. Jag vill aldrig vara riktigt nöjd, för så länge jag inte är nöjd så får jag drivkraften att ta mig själv längre. Så jag är glad att jag aldrig är riktigt nöjd, för då vet jag att jag har mer att uppnå.
(och just det, nöjd och lycklig är två helt olika saker, man kan vara lyckligt trots att man inte är nöjd, bra att vi redde ut det)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar