Det första som slår mig är det som hände i högstadiet. Då var allt pinsamt visserligen. Men hur som helst var jag skitkär i en kille som jag aldrig ens pratat med (som jag ser det idag var jag inte kär, tyckte bara han var så snygg, det tycker jag definitivt inte längre!). Så jag ville ju såklart verka mogen och sånt inför honom, och mogen var jag definitivt inte och är fortfarande inte. Men så gick jag och en kompis runt i den tomma korridoren i skolan. Plötsligt tar jag sats, springer och gör sedan ett "svanhopp" samtidigt som jag sjunger "oooahhhh" på ett operaliknande sätt. Precis då märker jag att killen (och hans två kompisar som jag blev kär i sen) okommer gående runt hörnet så hoppar sjungandes rakt framför honom.
Det var nog första gången han överhuvudtaget la märke till mig och den blicken sa inget annat än "töööööööönt". Vilket stämde väldigt bra. Usch hemska dag! Fast numera kan jag åtminstone skratta åt det när jag tänker tillbaka.
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar