I en svacka

Har hamnat i en träningssvacka. Har med stor sannolikhet att göra med att det är sommar, varmt och andra aktiviteter lockar mer, och att jag är oförskämt trött nu sähär innan senestern. 

Har blivit så konstigt att ena veckan tränar jag 1 pass eller inget alls, och nästa vecka hårdtränar jag 5-6 dagar och då ibland med flera pass/dag. 

Men jag har lärt mig något under mina år. Och det är att det inte funkar att bli arg och besviken på sig själv de gånger man väljer att hoppa över träningen. Det enda dessa tankar och känslor leder till är ännu mer förlust av motivation. Det leder till att man tränar ännu mindre och att man tappar förtroendet för sig själv.

Det viktigaste jag lärt mig är att vara snäll mot mig själv. 

Under mina år har jag varit tjock, jag har varit smal, jag har varit någonstans mittemellan och jag har haft en skev bild av min kropp. 

Allt det där har förändrats med åren. Nu är jag något som jag aldrig aldrig varit tidigare. Jag är nöjd med min kropp, jag accepterar att den har sina brister men jag vet också att om jag väljer att fokusera på dessa brister kommer jag aldrig att bli nöjd med mig själv. 

Min kropp är mer vältränad än någonsin tidigare. Min kropp är starkare än den någonsin varit förrut. 

Den kommer att fortsätta att förändras. Tiden förändrar våra kroppar. Perioder då vi tränar mer eller mindre. En tid då min kropp (förhoppningsvis) ska bära en barn i sig. Åldern. Sjukdomar. 

Jag tror att förlåta sin kropp för dess brister och se det fina i att ha en kropp och vad denna är kapabel till är bland det viktigaste man kan göra. För utan det kommer livet att bli så mycket mer begränsat. Acceptera dina prister och fokusera på att leva istället.